Denna bilden beskriver min barndom på ett exeptionellt sätt. Som minsting och enda grabb i familjen hade jag det inte lätt. Mina systrar och deras vän hade en klubb uppe på vår vind. Jag var först inte välkommen, men efter mycket tjat och många gråt och skriksituationer så fick jag vara med. Min roll blev sopare, jag fick komma dit och sopa golvet och sen fick jag inte vara med längre. Jag var helnöjd! Nån gång band de fast mig i min gunga jag hade i köket. Och där fick jag sitta så jag inte kunde störa de andra när de lekte.
Nu har jag dock förlåtit dem och vi är bättre vänner än någonsin.
Nyss lagade jag pannkakor med special-vetemjöl. Vad är egentligen skillnaden? Jag tyckte det blev lite äckligare med sånt mjöl, eller mycket äckligare! Likadant är det med sån potatissallad man köper, den som heter special framför är äckligare. I min värld har special alltid varit bättre. Eller pratar de bara tvärtemotspråket när de döper mat? Dödligt läge!
Förresten, jag var lite kritisk mot att Promoe bara körde på svenska på sin nya platta. Nu är jag allt annat än kritisk, han kan bannemig göra allt den mannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar